Föreläsning och reflektion om en gymnasieskola

I veckan var vi och föreläste i en gymnasieskola för ungdomar med asperger.  Det var nog skönt att de hade små och lugna och tysta lokaler, men det måste varit lite jobbigt att inte få träffa  människor utan diagnos förutom deras lärare. Då blir man nog rätt deprimerad tillslut. Föreläsningen blev väldigt lyckad för vi använde oss av digitala bildberättelser som var väldigt talande. Vi med asperger tänker ofta i bilder. Berättelserna handlande bland annat om mobbing, råd till lärare och allmänt om asperger,hur de ska bemöta oss och även allmän information om asperger.

Lärarna var jättenöjda,eleverna verkade lite neutrala. De hade kanske hade behövt lite mer samtal med oss. Det är väll prositivt att få vara sig själv och utveckla det man är bra på fast det är inte bra om människor inte får utveckla sin sociala förmåga överhuvudtaget även om jag tror att alla människor behöver utveckla sin sociala förmåga och inte bara aspergare. Alla är vi ju alltid bra på någonting även om det inte alltid känns så bör understrykas.

// Elin